Seminarium om barns och ungas trafiksäkerhet

Referat från seminarium om barns och ungas trafiksäkerhet. 

10 juni anordnade Kungliga Automobil Klubben (KAK) seminarium i riksdagen på temat barns och ungas trafiksäkerhet. Ett 30-tal personer deltog och i publiken fanns representanter från olika motororganisationer, politiska partier och KAK-medlemmar. Panelen bestod av Anders Ydstedt (ordförande i KAK:s Expertråd), Berit Johansson (ordförande i Sveriges Trafikskolor riksförbund) , Katarina Bokström (projektledare, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande), Johan Andersson, (ledamot, trafikutskottet, Socialdemokraterna) och Boriana Åberg (ledamot, trafikutskottet, Moderaterna). Seminariet modererades av Therese Nyberg (generalsekreterare, KAK) och riksdagsledamoten Aron Modig (KD) hade varit behjälplig med praktiska förberedelser.

bild_säkerhet

Anders Ydstedt inledde seminariet med att föredra rapporten ”Unga i trafiken – Vem bär ansvaret”. Här konstateras att trafiksäkerhetsundervisning i skolan tyvärr är ett eftersatt område. Eftersom unga tar körkort allt senare i livet är det många trafikanter, främst gående och cyklister, som överhuvudtaget inte fått lära sig något om trafiksäkerhet. Detta är problematiskt, då ett trafiksäkert beteende i ungdomen troligen har bestående effekt senare i livet. Utbildningsinsatser borde därför få effekt på lång sikt främst. Det heltäckande ansvaret för trafikutbildning av unga ligger idag hos skolan och kommunerna, men engagemanget i frågan varierar. Den undervisningen som finns sker främst i lägre åldrar, vilket gör att det uppstår ett kunskapsglapp då barn och unga i tonåren börja röra sig ute i trafiken. Detta är en farlig utveckling.

Goda exempel på hur arbetet med barns och ungas trafiksäkerhet kan bedrivas togs också upp. Här nämndes Norge, Österrike Finland där man på olika sätt tagit nya grepp kring frågan.

Därefter talade Berit Johansson om trafikskolornas roll i dagsläget. I den allmänna debatten finns ingen djupare analys av trafikskolornas roll för trafiksäkerheten. Dessa har inget formellt ansvar, då körskolor inte har något mandat att kräva närvaro. Ansvaret ligger istället på körkortsaspiranten. Man skulle kunna beskriva det som att körskolorna är ”en spelare som aldrig får bollen”.  En del körkortsaspiranter väljer att helt studera på egen hand. Därför har också andelen som inte blir godkända vid teoriprov och uppkörning ökat. Detta får anses som problematiskt och förtjänar att lyftas i debatten, menade Berit Johansson.

Katarina Bokström lyfte frågan om skolornas roll i sammanhanget och NTF:s relation till dessa. Trafikutbildning är något som finns med i och är också tydligare formulerat i nuvarande läroplan än i tidigare läroplan. Men kravet på trafikundervisning nämns bara explicit och bindande i lågstadiet, vilket kan ses som en brist. Skolornas kontakter med NTF varierar kraftigt mellan olika kommuner och delar av landet. Det vore önskvärt att skolorna i större utsträckning använde sig av NTF för att utbilda lärare i trafikkunskap för att på sätt ”utbilda utbildarna”. Så skapas ett varaktigt och dynamiskt lärande kring trafiksäkerhet.

Efter de inledande presentationerna vidtog paneldiskussion.  Samtliga deltagare tycktes vara överens om att trafiksäkerheten kring barn och unga är eftersatta, särskilt vad gäller utbildningsinsatser. Det tycktes också råda samsyn om att skolorna spelar en centralroll och att lärarutbildningen bör inkludera trafiksäkerhet på något sätt. Möjligen bör också förtydliganden i läroplanen göras, speciellt för de högre årskurserna i grundskolan.

Johan Andersson lyfte fram möjligheten att göra körkortsteori som ett möjligt tillval på fler gymnasieprogram så att alla unga, oavsett bakgrund, ges en möjlighet att ta körkort. Det är ytterst en fråga om jämlikhet.  Berit Johansson menade att detta är ett bra förslag. Socialdemokraterna har tidigare lyft frågan om att körkortsutbildning bör göras CSN-grundande. Även Boriana Åberg menade att det är en god idé, så att fler unga ges möjligheten att ta körkort, inte minst med tanke på att många arbeten kräver det. Detta skulle alltså underlätta ungas inträde på arbetsmarknaden och bidra till ökad trafiksäkerhet.

Katarina Bokström underströk att trafiksäkerhetsutbildningen också bör rikta in sig på åldern då fler barn och unga börjar röra sig i trafiken på cykel och inte endast på körkortsåldern.  I sammanhanget tog Johan Andersson upp det tillkännagivande som riksdagen gjort till regeringen om att en nationell cykelstrategi bör tas fram. Kanske borde säkerhetsaspekten för barn och unga tydligare understrykas i samband med detta. Anledning finns att återkomma till frågan.

Det råder alltså samstämmighet om att nya grepp kring barns och ungas trafiksäkerhet bör tas. För att ytterligare klargöra hur det faktiskt förhåller sig har Boriana Åberg ställt följande frågor till Riksdagens utredningstjänst (RUT):

  • Hur stor andel av eleverna får trafikundervisning, nedbrutet på respektive stadier?
  • Hur stort är antalet timmar?
  • Hur bedrivs undervisningen och vilka externa organisationer involveras?
  • Vilka kommuner ligger i framkant med trafikundervisningen?

KAK kommer att följa resultaten av RUT-utredningen i ämnet och kommer även att driva frågan vidare i dialog med Skolverket. Seminariet gav oss värdefull kunskap att driva frågan vidare utifrån.

Logga in